Alla dessa brudar

En högst provocerande dag. Det började med en sväng till IKEA. Phu. 'Nuff said. Sedan gick jag till Åhlens medan jag väntade på Pärlan i stan, för att se mig om efter en ryggsäck, något som jag sannerligen behöver. Alla. Dessa. Brudar. Som. Glor. Jag måste liksom gå igenom sminkavdelningen för att komma in i bygget, och överallt alla dessa photoshoppade brudar som glor på mig med stylat hår och halvöppna blanka munnar. Affischer. Reklam. Jag blir provocerad av reklambrudarna där de sitter uppklistrade på lysande montrar ovanför oändliga rader av burkar och krämer och allsjöns jox. Jag tänker på Push Up. På gårdagens länkade låt. Jag tänker att de som skapat bilderna vill tjäna pengar på att människor ska känna sig oproportionerligt fula och lukta oproportionerligt illa. Brudarna av kött och blod glor också på mina dreads som antagligen skär sig mot mina läderskor, chinos och strukna svarta dyra skjorta medan jag klampar fram genom parfymodören för att nå rulltrapporna. Hm. Jag tänker på systerskap. Hittar ingen ryggsäck. Bara en bedrövlig mängd handväskor. Samma resultat på barnavdelningen. Cyklar i min välvårdade outfit till ett väntande sammanträde, och jag är faktiskt så snygg att Pärlan blir alldeles förvånad. Det är Söndag och jag ska på möte med dagordning, så jag har valt att vara snygg idag. Mötet inleds med en tyst minut över 10-årsdagen av händelserna som utlöst kriget mot terrorn. Jag blir provocerad. Jag tänker tankar om perspektiv. Om att dö som vit. Om att dö som arab. Terror och vems liv som räknas. Vilka som dör nu. Vilka som räknas. Och jag tänker lättat att jag förstår att jag inte vet allt och att jag inte hittar på egna lösningar eller sanningar alldeles omedelbart. Men jag är fortfarande provocerad. Och jag tänker att det är bra.