Familjenostalgi och boktips

Om du säger "citron" så tänker jag genast på en oval sur frukt med blankt gult skal. Om du säger "fredag" tänker jag genast på köket i mitt barndomshem. Stolarna står på bordet och min pappa, iklädd grönt förkläde, multitaskar genom att skura, skära klyftpotatis och steka lövbiff samtidigt. Från badrummet känner jag en frisk doft av allrengöringsmedel. Min mamma är inte hemma från jobbet än. Jag hoppas att hon har med sig chips till fredagsmyset framför Fångarna på fortet.
Båda mina föräldrar visste (eller vet, Blixt ligger fortfarande i min säng) vad min favorit gossedjurshund hette. Min mamma snickrade både kaninburar och hallhyllor. Den som propsade på kvällsfika var (är) min pappa. Jag känner inte alltid igen de tragiska familjeöden i ickejämställdhet som ploppar upp varhelst en tittar.

Ändå blev jag feminist. Apmycket feminist. Dagens boktips är Familjens projektledare säger upp sig, av Gunilla Bergensten. En hysteriskt rolig skildring av heterosexuellt familjeliv med barn i en vanlig svensk familj. Jag förstår plötsligt varför fiffig hallförvaring är porr för flerbarnsmammor, varför skilda kvinnor är betydligt lyckligare än skilda män och blir intensivt tacksam för de kassa oddsen att jag ska hamna i ett heterosexuellt kärnfamiljselände. För jag skulle sjunka livsfarligt djupt ner i projektledarträsket. Skrockar förnöjsamt. Den roligaste bok jag läst på länge. Håhå jaja. Mammaförbjuden, naturligtvis. Den har kapacitet att stjälpa hela nationen om morsor skulle förstå vilket hästjobb de utför under orättvisa premisser.