Kärt återseende

Om det är någon tid under året som mitt liv får en oerhörd substans så är det i november. Jag kan inte säga att allt som händer i november är kul, men saker händer alltid och tillvaron blir tjock och maffig som vispgrädde. I veckan köpte jag en scanner, sitter och tecknar seriemanus på mina föreläsningar. För när livsmaskinen lägger i högsta växeln måste slagget ut också, helst på papper. Flänger hit och dit. Hänger i Fjords kök och äter vegansk kladdkaka. Kliar Benny på ryggen. Cyklar längs avenyn och mina listor tar aldrig slut.