Tebaks.

Efter en lite omtumlande vecka känns det mycket bättre att vara hemma i norr än jag trodde när jag kramade leksingarna hejdå igår. Redan på perrongen möttes jag av en far och två mycket mycket goda vänner varav den ena uppenbarligen suttit på samma tåg halva vägen och den andra är hårig och slickade mig i örat. Det är något speciellt med att vara hemma igen, trots att man inte känner igen en kotte när man vandrar runt i stan och trots att jag plötsligt äter mandlar som eftermiddagstugg istället för bönor kan jag inte ungå att sakna en viss sötböna. Särskilt efter sista kvällen.
Och idag är det ingen vanlig dag för det är min 19-årsblivardag som började med frulle på sängen och en hundbok, en vanlijbulle och en liten mp3 (jag antar att min familj inte vill att jag ska gå runt som en tattare och tigga elektronik av alla mina vänner). Sedan vet jag inte vad som hände, jag skissade en bulldog innan jag&mor for till IKEA där vi råkade ut för universums segaste (och vete sjutton om jag inte överdriver) kassör, jag ska aldrig någonsin handla på östra Birstas gigantiska mataffär igen eftersom det krävs en smärre promenad för att jämföra priset på ost och plötsligt hade jag spenderat hela födelsedagen i det köpcenter som man ibland känner för att bomba. Men jag är inte bitter, för jag köpte höstgodis och tvingar min bror att laga medelhavspaj medan jag sitter här och latar mig. Och det är så skönt att vara hemma i världens bästa årstid. Föresten har vaktmästaren krattat ihop en meterhög lövhög på gräsmattan och i skydd av mörkret vet man aldrig vad som kan hända. Bella och jag laddar inför kvällskissningen.