Faktum är att jag gör annat än att dänga hammare i plåtar och tumveck, till min stora lycka har jag genomlevt en hel krokivecka i gympasalen. Visserligen hade jag under första dagen norra halvklotets grövsta pms och var tvungen att gå ut en liten stund för att preventera brukande av fysiskt våld mot första bästa keramikare, men sedan gick det lite bättre. Sitter man en hel vecka och tecknar nakenfisar så får man liksom fason på det efter ett tag. Visserligen fick jag en del träningsvärk, men har å andra sidan flörtat in mig hos en brud som är grundligt utbildad i muskelknådadets ädla konst så jag håller gott mod.
Annars då? Jo, bortsett ifrån att det känns som om jag blivit översprungen av en bakteriell buffelhjord, mår jag fortfarande prima. Imorse åt jag föresten frukost i sängen tillsammans med den lilla katten Vincent som hoppade på mina tår genom täcket utan att jag skrek, kanske börjar jag förstå mig på katter. Ja tänk vad man lär sig om man bara tar tillfället i akt, men vid närmare eftertanke så är det rätt ofta tillfället som tenderar att hoppa på en och plötsligt flyger det pennvässare, tamponger och kattungar all världens väg och man förstår först efteråt att: Hoppsan Kerstin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej!
Det är kul att följa med bloggen din! Och kul att du trivs m katter.. ;) Jag har inte sett en nakenfis sen i somras så jag är nästan lite svartsjuk... Ha det fortsatt toppen och smaklig makaronigegga!
Skicka en kommentar