Prrr....Prrrr.....

Alla ni som sett mig hantera en katt (eller en katt som hanterar mina fötter) slås med största sannolikhet av den största häpnad när jag berättar hur jag spenderade merparten av förra veckan. Som direkt verkan av att plötsligt bli gräsänkling var jag också kattvakt. Oräkneliga är de katthår jag snytit ut ur mina näsborrar, men det är kanske sådant man får räkna med när man tar sitt kattvaktaruppdrag på största allvar och troget spenderar kvällarna horisontellt i soffan med minst en, ibland tre kissar, i min omedelbara närhet, oftast en på magen, en i knävecken och en övervakande på ryggstödet. Ett samspel, en relation och ett visst tycke har uppstått emellan mig och missarna, och numera kånkar jag tillochmed runt på dem ibland trots att de har klor. För klor de har de. Som de kan anfalla mina stackars sovande fossingar med, vilket föranledde till att grannen väcktes av ett avgrundsvrål i arla morgonstund.