söndag 7 december 2008

Ack, tänk den som fick krossa en porslinstallrik mot ett betonggolv

Man blir som lever, och lever du tillräckligt länge i en illusion börjar andra tro på den och dessa övertalar slutligen dig att anse den som sann. Det finns folk som tror att jag är obotligt hurtig och positiv. Detta är naturligtvis bara en illusion jag skapat i syfte att försöka glömma att jag i botten är en mer eller mindre lat och missunnsam människa. Här skriver jag oftast om hur glad jag är och beklagar mig över träningsvärk i min fasta lilla häck, och naturligtvis skriver jag aldrig om när jag har kass morgonandedräkt, tröstäter kakao direkt ur paketet eller misslyckas med mina företaganden i största allmänhet.

Men nu mina vänner ska ni få höra här. Oj oj oj vad jag är arg (till saken hör att jag ligger helt fel i fyraveckorsmatematiken för att kunna avvisas som pmsbrud, vilket gör det hela så mycket bättre). Jag är alltså arg. Igår skrev jag en arg post-it och idag tog jag en konflikt där jag faktiskt sa det jag tyckte. Argt. Utan några som helst veka fraser. Sedan moppade jag verkstaden, och tänker trösta mitt rosenraseri med att vara oförskämt självgod inför att jag och lilla frugan ingår antikakochgodispakt fram till jul. Haka på den som vågar.

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh jag vill vara arg med dig :D Finns det något skönare för en konflikträdd norrlandstös? Jag talar självklart om mig själv nu, men om du tog åt dig säger jag bara HAHA!!! och påminner dig lite försiktigt om att EFTER jul ska vi äta kladdkaka tills vi spyr :*