Pling pling

12 timmar om dagen i verkstaden. Det är så mycket jag vill göra, det är så mycket silver jag vill fila på och så många roliga saker att löda ihop. Min bänk ser ut som ett slagfält eftersom jag gett upp det där med städning. Kärlek. Kärlek. Kärlek. Jag har total separationsångest.
Runt halsen hänger just nu något som jag ser som mitt slutprojekt; en visselpipa i 250 kronor silver. Dess späda tjut ska förhoppningsvis ljuda över pride i sommar och just nu pinglar den glatt när jag går som ett katthalsband. Ett sådant skulle kanske varit schysst på Doris, speciellt när jag och frugan igår tyckte att det luktade konstigt i rummet och sedan hittade en trast under sängen.

Som lax på löken är det inte bara mina silverrutiner som kraftigt kommer förändras om blott 10 dagar. Normaldistansen mellan mig och frugan brukar som max ligga på 40 meter, och plötsligt kommer den mäta 40 mil. Dynga. Och i höst förverkligar hon sina drömmar några kilometer bortomför det kända universums ytterkanter, Göteborg. Dynga.

Hemsidan har dessutom fått något som verkar vara cyberspaces svar på vinterkräksjuka och körtelfeber. Den är sjukskriven tillsvidare.