270 vackra dagar som tog slut.

Av någon mystisk anledning har jag flyttstädat mitt rum. Har verkligen ingen aning om varför jag gjort något sådant, för flytta är något som jag inte ska göra i övermorgon väl..? Tack och lov för dreadsen som gör rensningen av avloppet så hårfritt och okomplicerat. Ruggigt glamorös syssla vill jag lova.
I min barndom älskade jag och tvätta fönster. Detta hade kunnat vara till min mors välsignelse om jag inte råkat vara så dålig på det, och det har liksom hållit i sig. Jag splashar mest runt smutsen och förlorar oftast tålamodet lagom till innerrutorna, och nu har jag ingen suckade mor som kan avsluta mitt projekt. Ränderna går aldrig ur quaggan som man brukade säga. Tills den dog ut naturligtvis.

Eftersom alla går runt och leker en lek som går ut på att vi kanske skulle sluta skolan imorgon, så var det igår alldeles tvunget att leka avslutningsfest. Ack, som jag har längtat efter att få hoppa omkring med mina långa lurviga spiror och ruska på dreadskammen som ett ystert gotlandsruss till tonerna av det eminenta bandet. Jag gillar verkligen att dansa, även om det inte blir så mycket av den varan i de lågkvalitativa haken i hemstaden som bara spelar tocken däringa dunka dunka. Hur dansar jag då? Förbluffade, utan att lägga någon värdering i det ordet. Jag kör ungefär samma teknik på Friskis, skutta skutta med hela kroppen och kombinera med lite schyssta moves från syretoppen i favoritpasset.