Rapport från landet utan väjningsplikt

Efter att ha spenderat tre veckor i Värmland har första dagarnas hemlängtan lagt sig, jag har flyttat in på min alldeles egna arbetsplats i lektionssalen och verkligen kommit igång med måleriet. Att baka regelbundet har återigen visat sig vara en förträfflig metod att få nya bekanta, liksom skogsäventyr som resulterar i mer kantareller än vad man orkar rensa utan att bryta ihop.

Byn är också rätt fascinerande. Det mest exotiska med mig är inte min eminenta frisyr utan att jag faktiskt g å r. Liksom använder benen. Här åker alla bil. Vaktmästaren, som för övrigt tycker att jag är en hyvens prick då jag la ut papper på golvet när jag målade ramvirke, befinner sig där hans bil är. Det må vara 20 meter mellan punkt A och B, han tar bilen i alla fall. Liksom alla andra, verkar det som. Det bor inte särskilt mycket folk här, ändå är det nästintill alltid full trafik på huvudgatan, dessutom cruisar alla. Gärna på folkhögskolans område, och när jag säger alla menar jag alla, från uttråkade grabbar till gamla tanter till byns ambulans.

Tiden fördrivs som jag redan nämt med intensivt konstnärligt skapande, kokande av kikärtor (i år heter min ekonomiska matstrategi kikärtor-bröd-gröt) och häromdagen bjussade skolan oss på en omgång hederlig bowling. Vi var dussinet folkiselever som först hade hallen för oss själva, men sedan rultade det in ett übergulligt flatpar varav den ena mina gaydarlösa kompanjoner trodde var en grabb. De finns minsann överallt de små liven. Hursomhelst har jag aldrig bowlat så himla bra i hela mitt liv, jag (som brukar önska att jag vore tio år och kunde be om sånt där staket bredvid rännan) sopade banan med de andra. Woho!

Innan jag förgyller min lördagsmorgon med mer målande har jag två saker att tillkännage. Det första är att jag efter mer än ett års intensiv strävan lyckats bli morgonpigg. Det andra är vad min utbildning faktiskt går ut på, de flesta verkar undra det. Konstprojektlinje. Vi ska driva vårt eget årslånga (i mitt fall livslånga) projekt, samtidigt som vi får en uppgift i form av ett projekt på 8 veckor. Just nu ska jag redovisa ett statiskt och ett rörligt verk på temat Illusion och Verklighet om 5 veckor. Resultatet kommer ställas ut i Arvika, om jag nu skulle ha någon stalker där, och efter att jag igår helt lagt om kurs på uppgiften är jag grymt peppad.