Jullov och tomtar lite här och var

Mitt första lyckliga återseende skedde på perrongen när jag hoppade av tåget efter 12 timmars resa när min kära mor mötte mig med vår kära hund. Lycklig tjej, lycklig hund. Andra trevliga återseenden skedde på fantastiska Friskis&Fläskis, funderar på att sluta fika och börja träna med folk man nostalgidejtar såhär under högtidshelgerna. En gång i tiden var jag konditionsmässigt en kapplöpningshäst men efter ytterligare ett halvår på folkis känns min lungkapacitet som en rostig plåthink, och då ska vi inte ens tala om hur klen jag blivit på sistone. Dock var det hela fantastiskt, under löplåtarna fick jag lyckorysningar i hela kroppen och jag ville aldrig sluta skutta och flina.

Igår invarderades lägenheten av mina vackra, kloka, skarpa vänner för att dricka glögg och skvallra för allt vad tygeln höll. Ack, stundom under kvällen slog lyckan till som en murbräcka i magen och jag blev alldeles glad och stolt över att dessa excellenta brudar är mina kompisar. Ljusen brann så fint och utanför fönstret föll snön i lappvantar som måhända täckte E´s tappade mobil under ett fint vitt täcke. Snön fortsatte falla vilket föranledde till att det under dagen varit traditionsenligt kaos utanför köksfönstret som det alltid blir vid snöväder, obehagligt när ambulanserna går i skytteltrafik. Fördelen med snö långt upp över knäna (tack för studentkängorna) är att både matte och hund kommer sova mycket gott inatt efter dagens promenad. Bella är som sagt en snöfisk.

Åh det är rätt nice att vara hemma, även om jag i skrivandes stund håller på att förgås av långtråk och socialsug. Kvällen kommer spenderas ensam hemma med kakburkarna, undrar om det måhända kommer sluta lyckligt. Kanske bakar jag något mer för mitt blotta nöjes skull, köket har äntligen renoverats klart och är så fint så. Ja för här hemma händer det verkligen saker när man är borta, till exempel har någon köpt toalettpapper med julmotiv så man får sin dagliga spänning i vardagen när man chockas över att man bajsat jultomtar. Se där.