Berlin och Böcker

Precis som alla andra har även jag nu varit i Berlin. Om dagarna har jag hetsat runt på gallerier och utställningar, varefter jag begrundat den lokala kulturen. Vi hittade en resturang där ölen var billigare än vattnet och så härjade vi runt runt i tunnelbanan. Inte sådär jätterevolutionerande egentligen.

Äntligen hemma på cykeln igen. Jag gillar att cykla, även om tiden på spårvagnen kan nyttjas till att skriva dagbok, å andra sidan tänker jag väldigt bra när jag trampar järnet längs vasagatan och kryssar mellan barnvagnar och flanörer. Ibland nynnar jag ihop feministiska visor och ibland trillar poletten när. Oftast obehagliga poletter som jag ditintills inte velat kännas vid, men ibland trevliga sådana. Som att jag har det väldigt bra. Om dagarna målar jag och är allmänt djup och estetisk, för att lagom till skymningen slå mig till ro i världens trevligaste veganska engelsktalande hushåll. (Även om det börar bli lite svenska nuförtiden också. Snor, geggamojja, snuskhummer och fläska på dig är sånt som jag hittills tillfört till min kombos vokabulär.) Efter måltiden som jag inte alltid lagar och efter disken som jag inte alltid diskar drar jag mig tillbaka på kammarn och skriver och läser. Stadsbibblans genushylla är sannerligen inte att leka med, så jag drar hem kilovis med queerlitteratur varje vecka. Just nu plöjer jag den här festliga luntan , Hatar Gud Bögar av den regerande herr Gårdfeldt, som fått mig att totalt älska begreppet genusproduktion. Denna varvar jag med tex Noah Widqvists "Jag får vara den jag är när jag inte blev som jag skulle". Även om språket i den sista inte var det mest praktfulla sådär som jag föredrar läste jag den ändå från pärm till pärm och grinade tills gryningen kom. Men jag läser fröjdliga böcker också, som såhär i detta hus handlar om build your own cat; for lonley lesbians. Det är sånt jag får ägna mig åt när min genusproduktion varken är korrekt eller tillräckligt kontroversiell för att uppta mina lördagskvällar.