Fläng

Egentligen har jag ännu mer att säga om våldtäkt, men det spar jag till senare.Den senaste tiden har jag farit land och rike runt. Jag har hälsat på mina fina vänner och blodsband i Umeå, den där staden som jag är lite kär i men, det kommer nog inte bli något mellan oss. Där såg jag underbara Säkert och grät som ett barn, medan jag trängdes i dialektfesten. Norrländska i mitt hjärta, jag säger bara det. Under den helgen var min dialekt bredare än någonsin, jag ville bara passa in och försökte lite för mycket. Efter Umeåvistelsen tog jag med mig en veckoranson av chokladbiskvier med hallonsmörkräm och egenkokad lemoncurd till den där staden i Medelpad. Jag pratade lite med Sundsvallet. Fint, att vi kunde prata med varandra igen. Jag såg fortfarande varför jag var tvungen att dra och bryta upp, men för första gången på tre år såg jag också varför jag bodde där. Vi tog en promenad och jag såg ut över henom och vi kunde förlåta varandra för allt som hänt. Lagom stor, lagom vild. Lagomt många att heja på när jag går på stan, ibland gamla klasskamrater som undrar vad jag gjort sedan sist och ibland käraste ex-svärfar, ibland tar jag en glass på torget på en av de gröna bänkarna och känner bara lättnad att jag inte är en av de människorna som struttar förbi. Inte för att det är något fel på dem eller staden, men vi är bara olika. Jag packade min väska och for, med Bella den här gången. Världens bästa hund, jag säger bara det. Åka tåg var en baggis, hon charmade alla konduktörer under resans gång. Vi lyckades kissa i (på) Stockholm, och hör och häpna, hunden som vägrar kissa på annat än absorberande material såsom gräs eftersom hon inte vill ha kiss på tassarna, kissade i en grushög! I betongdjungeln, hurra hurra! Nu är hon här, skäller på mina sambos och verkar tycka att det är helt okej med att vara i Göteborg. Är jag arbetslös? Nej, jag är ledig. Jag har jobb precis bakom och precis framför mig, två stycken tillochmed. Nu har jag semester i några veckor, jag är så apigt bortskämd och det ska bli så skönt. Eller nja, jag är ju trots allt en sån där kulturarbetare som jobbar i processen dygnets alla vakna timmar. Under 2011 ska jag hitta mina nya hobby och bli publicerad. Jag hojtar till när det händer.