Påsk spenderade denna långbenta äppelkindade dreadsbrud långt ute i västra Jämtlands obygd. Jo min bror har ju sin fjälla som liksom kommer därifrån. Det kan se ut som om jag är rätt ensam där i snön, men skenet bedrar. Det har varit ett himlarns härjande med massor av folk och hundar och skotrar. De där sista var inte den bästa av kombinationer, inte om du frågar Bella Buff. Jisses, den senaste månaden har hon åkt på 85-milaresor på tåg stup i ett, lärt sig att åka spårvagn, åkt kabinbana upp på Åreskutan, blivit buren uppför en spriraltrappa som hon vägrade gå upp för och nu skoter. När vi knölade ner henne med stormatte (läs: min morsa) i skoterpulkan brast det. Hon tyckte nog att matte förtjänade att bli nerkissad, så mycket otyg som stackars hunduslingen fått vara med om på sistone. Jämtland alltså. Glesbygd'n. Fullständig dialektfest. Fjällvidder. Ungefär 100 miljoner lämmlar per hektar. Minst. Bella nosade på en lämmel, Norrlands svar på guldhamster, den väste och pep åt henne. Hon backade förskräckt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar