På fjälla.

"Vi far upp till Vallrun. Därifrån ser man ju som hela schiten."

Och ja, min jämtländska svägerska hade rätt.

Påsk spenderade denna långbenta äppelkindade dreadsbrud långt ute i västra Jämtlands obygd. Jo min bror har ju sin fjälla som liksom kommer därifrån. Det kan se ut som om jag är rätt ensam där i snön, men skenet bedrar. Det har varit ett himlarns härjande med massor av folk och hundar och skotrar. De där sista var inte den bästa av kombinationer, inte om du frågar Bella Buff. Jisses, den senaste månaden har hon åkt på 85-milaresor på tåg stup i ett, lärt sig att åka spårvagn, åkt kabinbana upp på Åreskutan, blivit buren uppför en spriraltrappa som hon vägrade gå upp för och nu skoter. När vi knölade ner henne med stormatte (läs: min morsa) i skoterpulkan brast det. Hon tyckte nog att matte förtjänade att bli nerkissad, så mycket otyg som stackars hunduslingen fått vara med om på sistone. Jämtland alltså. Glesbygd'n. Fullständig dialektfest. Fjällvidder. Ungefär 100 miljoner lämmlar per hektar. Minst. Bella nosade på en lämmel, Norrlands svar på guldhamster, den väste och pep åt henne. Hon backade förskräckt.

Söt kaka, söt maka.

...och så hatar vi att borgerliga högervindar snålblåser över hela världen och att ingen längre pratar om socialism och solidaritet.

Försökte muntra upp mig. Så nu har jag bakat sånadära chokolatechip cookies (ogillar att goda kakor har tramsiga namn, Kovlands Favoriter är min älskade farmors namn på bakverken), mazarinmuffins och citronsnäckor. Inatt drog jag ner madrassen på golvet så jag kunde ligga sked med Bella Buff hela natten. Fint det. Torra tassar som river längs vaderna. En svans som killar en i näsan kvart i 3. Någon som slickar en mellan tårna i gryningen. Ljudet av snarkningar och pruttar och så en massa värme. Den där hunden alltså. Finast.

En släng av det där näthatet

Alltså. Nää. Nu får det banne mig vara nog! När jag vaknade imorse kände jag att nej nu orkar jag inte mer. Idag slår jag näven i bordet och säger åt hela mänskligheten att lägga ägg. Okej, nu är det såhära ba. Nu avskaffar vi patriarkatet och all jävla dynga det medför för alla levande varelser på den här planeten, inräknat att ondskans grogrund är Mannens begär efter pengar, makt, våld och sex. Idag skiter vi i nyanserna och säger till Valerie Solanas att SCUM-manifestet gäller som global lag, att hon hade rätt i precis allting. Eftersom populism tydligen är så himla hett och trendigt just nu ser jag ingen anledning till att vara kunnig, resonabel, analyserande eller ödmjuk. Idag härjar hatet fritt. Hat. Hat mot Manligheten. Hat mot pengarna. Hat mot maktgirigheten. Hat mot Köttet. Hat mot rasismen som gror och frodas ohämmat. Hat mot världen och anledningarna till att den inte kommer förändras. Nu inför vi fri abort, fria preventionsmedel, fria kvinnor, män som ska passa sig jävla noga, ett vegetariskt ekologiskt leverne, ett globalt pensionssystem som gör att världens kvinnor inte behöver föda barn för trygga sin framtid, för fler individer av det biologiska skämt som vår art utgör på den här planeten är inte en bra idé. Orden tillväxt, omsättning och hora stryks ur ordlistan. Nä, nu slutar vi med det här tramsiga kapitalismpatriarkatbajset. Därmed basta. Frågor på det?

Nässlorna blomma

Det här vädret... Vårvädret. Solen som bränner i ögonen och svetten längs med ryggen. Jag blir sjuk av det. Ja, jag är jädrigt onormal. När solen går ner på kvällen drar jag en lättnadens suck och slutar gå runt och darra av solpanik. Solen gör mig till en dålig människa. Idag plockade jag nässlor med Bella Buff, och jag inser att jag gör så varje år. Står med ändan i vädret och rycker små nässelskott med läderhandskarna och tårarna bara droppar och droppar. Förra året, och året innan det stod jag också där i snåren och lipade. Det är fint med nässlor. Jag gillar mat som bitchar lite.

Premiär!

TAadaaAAA!!! StOR PREMIÄR!! Hade jag kunnat ge er bubbel och popcorn hade jag gjort det, men ni är på tok för långt bort allihopa. Dock kommer jag ut med det hära på bloggen allra först, mina låtsasvänner på fejjan får vänta i ovisshet flera timmar! Grattis! ("Herregud", tänker ni, "kan inte den där självupptagna kvinnan sluta ta sig själv på så vansinnigt stort allvar!?" Svaret på det är: Nej!)

www.johannatecknarserier.blogspot.com

Fruktsallad

Gårdagen var märklig. Det var en sådan där dag jag egentligen drömmer om. Klockan 7 tog jag en rask promenad med min hund och åt sedan gröt med sambosarna. Sedan jobbade jag med mitt obetalda arbete i hemmet, dvs tecknande, researchande, mailande, korrläsande, hela förmiddagen innan jag åt lunch i solen med den sambon som gör ungefär samma sak. Men hon har en högskoleutbildning i ryggen, lite mer legitimt då att knappra på datorn hela dagen. Jag sprang en runda i skogen, jobbade sedan ännu mer. Läste läste läste. Kände mig så galet intelektuell och snygg och proffsig. Men, mitt liv känns som om det är fullt av fina bitar, fina människor... Ändå. Gungfly. Färgglatt och mumsigt, men liksom ingen ordning på någonting. Som fruktsallad. Kvällen spenderade jag hos finaste Sesskan. Som vanligt förfasade vi oss över hennes senaste äventyr och jag gnällde allt vad jag orkade om sånt som jag alltid gnäller om i hennes lägenhet, kvinnan måste ha tålamodet of doom. Hon lär mig en massa roliga saker, och hör och häpna, hon sa att jag var cybersmart när jag berättade om en internetstrategi på sociala medier hon inte hört talas om. Det lär ju aldrig hända igen. Den här tiden på året brukar jag få frågan när nästa vernissageinbjudan dimper ner i brevlådan. Lika bra att gå ut offentligt och säga att det kommer ingen i år. Hade jag varit en idrottsman hade jag skyllt på en sträckt hälsena eller om jag varit en politiker hade jag skyllt på personliga skäl. Förra veckan leverade jag min senaste beställning till en Ume-bo, och känner att nu... Nu lägger jag färgerna på hyllan. Bokstavligt dock. För en stund. Vi får se. Men, håll utkik mina vänner. För allt det här knapprandet bär frukt, så snart blir det godis på internet! Dam dam dam dam dam....

Fläng

Egentligen har jag ännu mer att säga om våldtäkt, men det spar jag till senare.Den senaste tiden har jag farit land och rike runt. Jag har hälsat på mina fina vänner och blodsband i Umeå, den där staden som jag är lite kär i men, det kommer nog inte bli något mellan oss. Där såg jag underbara Säkert och grät som ett barn, medan jag trängdes i dialektfesten. Norrländska i mitt hjärta, jag säger bara det. Under den helgen var min dialekt bredare än någonsin, jag ville bara passa in och försökte lite för mycket. Efter Umeåvistelsen tog jag med mig en veckoranson av chokladbiskvier med hallonsmörkräm och egenkokad lemoncurd till den där staden i Medelpad. Jag pratade lite med Sundsvallet. Fint, att vi kunde prata med varandra igen. Jag såg fortfarande varför jag var tvungen att dra och bryta upp, men för första gången på tre år såg jag också varför jag bodde där. Vi tog en promenad och jag såg ut över henom och vi kunde förlåta varandra för allt som hänt. Lagom stor, lagom vild. Lagomt många att heja på när jag går på stan, ibland gamla klasskamrater som undrar vad jag gjort sedan sist och ibland käraste ex-svärfar, ibland tar jag en glass på torget på en av de gröna bänkarna och känner bara lättnad att jag inte är en av de människorna som struttar förbi. Inte för att det är något fel på dem eller staden, men vi är bara olika. Jag packade min väska och for, med Bella den här gången. Världens bästa hund, jag säger bara det. Åka tåg var en baggis, hon charmade alla konduktörer under resans gång. Vi lyckades kissa i (på) Stockholm, och hör och häpna, hunden som vägrar kissa på annat än absorberande material såsom gräs eftersom hon inte vill ha kiss på tassarna, kissade i en grushög! I betongdjungeln, hurra hurra! Nu är hon här, skäller på mina sambos och verkar tycka att det är helt okej med att vara i Göteborg. Är jag arbetslös? Nej, jag är ledig. Jag har jobb precis bakom och precis framför mig, två stycken tillochmed. Nu har jag semester i några veckor, jag är så apigt bortskämd och det ska bli så skönt. Eller nja, jag är ju trots allt en sån där kulturarbetare som jobbar i processen dygnets alla vakna timmar. Under 2011 ska jag hitta mina nya hobby och bli publicerad. Jag hojtar till när det händer.

De andra

Det finns ett annat gäng som också är intresserade av våldtäkt som fenomen, men de är inte lika snälla och fräscha som jag, nej verkligen inte. Naturligtvis pratar jag om SD, deras absoluta nisch är de våldtäkter de kallar "importerade". Om jag inte vore helt humorbefriad skulle jag skratta mig fördärvad ungefär här. Sverigedemokrater brukar regelbundet/jämt och ständigt göra bort sig och bevisa vilka fullkomliga pundon de är, och de verkar få eksem på sin koppärriga föredetta-mobboffer-hy-som-tar-revansch-genom-att-sparka-neråt-mot-"de"-"andra" så fort ord som genusanalys eller feminism kommer på tapeten. Men helt flängda är de inte, för notera nogsamt att våldtäktsmän är "de andra". Alla hatar våldtäktsmän. Så länge de inte tillhör flocken (rota reda på referenserna till attityderna kring Bjästa-våldtäkts-och-kvällstidningskalaset upp i hjärnkontoret). Sverigedemokrater bryr sig inte ett förbannat skit om kvinnors situation. Men, vissa av dem har fullständig koll på hur attityderna och föreställningarna kring våldtäkt ser ut och utnyttjar detta för att alla kvinnor (och alla som har någon form av relation till någon random kvinna om det så må vara deras morsa) ska referera till sexuella överfall varje gång de möter en man som inte är grisrosa i en park med rodondendron, och sakta men säkert ge oss en rasistisk betingning. (En betingning är Pavlos hundar: Ringer du i en klocka när hunden får mat börjar jycken snart dregla närhelst du ringer i klockan, oavsett om det finns mat eller ej)