Cape är helt rätt i höst serru...

Idag är jag mör. Mör och skör. Regnet öser ner. Det gjorde det även när jag vinkade av frugan halv 5 i morse inne i samhället, och cyklade de 3 kilometerna tillbaka igen. Vi har haft en riktigt skaplig helg hon och jag, i lördags var det maskerad och mitt hemliga omättliga begär efter kajal fick fritt spelrum då jag är fullständigt övertygad om att Zorro aldrig någonsin sitter upp på Tornado utan gediget sotade ögon. Slängkappa, jag säger bara det. Min stora dröm är att det blir nästa stora hit. Jag har seriösa funderingar på att låta den bli en del av min vardagsoutfit. Vi dansade och dansade, jag slängde runt med min cape och skuttade som jag alltid gör.

Känner ni någonsin att det liksom hänger saker i luften? Det är något på gång. Snart kommer det hända grejer. Så har det känts flera gånger i början av dramatiska kvällar och likväl kände jag så under arla maskeradkväll. Nu har jag svårt att se vissa människor i ögonen. Dessutom bränner marken mina fötter och det är någonting i mig som varnar tingelingeling, så håll i dig lilla hjärtat mitt för nu blir det nerförsbacke. Som det alltid blir.