Celebrate good times

På återbesök i Dalahästalandet. Nostalgin ligger tung över nejden och när jag trädde in i gamla kära verkstaden kröp det runt en liten tår i ögonvrån. Ack. Det känns som hundra år sedan. Eller om det var igår. För jag hör ju hemma här. Fast inte längre. Det bor andra människor här nu, och kallpratet har smygit sig in mellan mig och de gamla godingarna. Alla vill veta vad man gör nuförtiden och att man mår bra. Sedan går man på gamlingsfest i en obscen kostym, hamnar på sociala snålhörnet, mår lite illa av mat med mango i, dansar som en vettvilling tills vemodet fullständigt krypt in under huden och man tassar iväg i natten till det hemliga rummet som jag och frugan lånat. Allt är så bekant men man vet att man plötsligt hör hemma någon annanstans. Jag har alldeles nyss firat fina tider och jag hoppas att fler är på ingående.