Man mår som man förtjänar

Ingen rast och ingen ro, här i Värmland är tempot skyhögt vill jag lova. Om inte annat så har det varit en helg med ett väl tilltaget mått av identitet, detta trots att min lördag blev 7 timmar lång efter att ha vaknat först halv 6 på kvällskvisten. Sådant gjorde jag inte ens förr under mina vilda tonår, men det är säkert 20-årskrisen som fortfarande spökar. Eller så berodde det på mina bekantas mest uppskattade förmåga, den att dansa som tokar i biblioteket. Men tiden då man kunde stanna uppe halva natten utan att känna sig helt sömncykelrubbad dagen efter verkar vara förbi, så söndagen spenderades med en lång promenad runt vackra tjärnen för att tänka över mina synder. För som det som anats bekräftades. Mitt förbenta klyvhuvdade måstryne.