Min moder konungen

Någonting som jag är väldigt stolt över är vissa komponenter i min personlighet som andra finner provocerande att de kan samexistera, men som likväl gör det. Det finns de som uppskattar min flatighet men reser ragg inför min frikyrkliga kontext, och de finns de som gillar min fäbless för Jesus men spyr galla över min kärlek till den människa jag väljer att ha fredagsmys med. Inte den lättaste av ekvationer, och ja det är lite besvärligt ibland. Ändå sedan min tidiga barndomsdagar har ett visst litet teologiskt mysterium gäckat mig, och det är själva namnet Gud. Så kort. Så beklagligt val av vokal. Som ett litet kluck.