Kom igen Darling, vi glömmer allt annat...

Min osvikliga känsla för nörderi gör sig påmind, och jag kan upplysa om att ungefär halva skolan nu nåtts av meddelandet att vi faktiskt har två olika sorters saliv i munnen där smaklökarna endast lever i 5-7 dagar efter att de efter puberteten ändrar karaktär, vilket leder till att vi då får förmågan att börja uppskatta ting som kaffe, oliver och rödvin. Om det var jag som läckte informationen under verkstadsfesten, och om varenda själ avskräckts från tanken att pussas låter vi vara osagt.
Alltså, mitt nörderi och beundransvärda förmåga att snöa in... Det har tagit mig snart ett dygn att fylla i blanketten så staten bidrar till min blodpuddingstäta diet. Då menar jag inte ett dygn som i att jag gått runt och tänkt att jag borde fylla i den, utan jag har haft papperseländet i min omedelbara närhet, tittat på det, läst igenom, lyft på mina ludna ögonbryn och långsamt bänt ut betydelsen ur de små svarta bokstäverna. Jag har en stark tendens att göra saker mer invecklade än vad de är, speciellt om det är byråkratisk dynga som kan få mig att tro att mitt intellekt inte svävade iväg igår när jag stod i ett moln av thinner och nynnade en passande strof av Nationalteatern. Min allra första riktiga etsning är genomförd med bravur. (Nej Sesskan, den lilla nyckelringen i 9:an räknas inte.)