Dalahästakvinna

Åh. Jag trivs så fantastiskt bra, och det gör fikusen Filemon också. Jag har hängt upp mina röda gardiner, fyllt skafferiet med bönor och lärt mig att klä på mig innan jag drar upp rullgardinen för att inte chockera de tidiga frukostätarna. Settlers is the shit, liksom hela lilla byn, och trots att jag knappt varit här en vecka känner jag mig redan som i slutscenen av Dirty Dancing. Och dansats har det gjorts på ett av bygdens minimala dansgolv, det liksom pirrar av lycka (och svårsmälta sockerarter a'la kidneybönor) i min lilla mage och det är fashinerande hur människor finner varann. Men som vise mäster Gardell sa, vampyrer söker vampyrer och svanar söker andra svanar.
Föresten så tog jag lyra på en flygande kokosboll igår, och metallarna vann den lilla trekampen efter grillkvällen, så nu hänger det en stor guldmedalj ovanför min säng. Jag är supersexig i hörselkåpor, skyddsglasögon och dreadsen fulla med avbitartänger.
Förr trodde jag att all metall var hårt och glansigt, nu har jag lärt mig att järn är skört och koppar är kletigt. Silvret har jag inte vågat ge mig än, men jag kommer nog dit en dag när jag släpper lite på pengarna, peppar peppar. Idag har jag tillochmed kostat på mig att köpa lite ingefära, så nu är vilt krig förklarat mellan mig och silverfiskarna.