Trots att jobbet gör mig trött och otrimmad, gillar jag det verkligen. Hamnar man med roliga personer i disken kan det bli hur kul som helst, och man kan snacka mensfadäser och målade tånaglar när man föder barn (för en gång skull var jag prydast i sällskapet, det händer kanske en gång på år).
Men jag blir trött också, jag råkade fräsa till ordentligt när jag blev ombedd att göra något som jag ändå var på väg att göra och när jag äntligen kom hem hade jag en bultande huvudvärk och ömma fossingar. Bella tog mig ut på en liten kissrunda (hon kissade, inte jag) när besynnerliga händelser inträffade. Face this, jag hade jobbat mig medvetslös, gårdagens smink satt någon annanstans är det det skulle, dreadsen låg i trött knut, jag hade en gammal blev luvis med hål i och var munter som ett åskväder. Trots detta blir jag under blott 20 minuter visslad på, raggad på av tre av varandra oberoende afrograbbar, och tre bilar plus en motorcykel som trycker plattan i mattan i när de kör förbi. Jag förstod ingenting. Ett tag trodde jag att jag var med i dolda kameran, innan jag insåg vad det var. På mina numera solbrända (ja, jag är fortfarande mallig över det) ett resultat av stans höstreor, nämligen jeansen i mitt liv. Det var självklart dem som blev visslade på, och allt föll på plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar