Ojmenhoppsan

Nu ska vi förtydliga lite saker här, för rykten kan förvränga saker och ting. Jag är inte alls stressad. Nejdå, det är bara det att folk är alltför intresserade att kombinera sin konsumtion av heminredningsartiklar med ätande, och att de kräver sin föda en kvart efter stängning. Så jag sprang bokstavligen in på kassakontoret 30 minuter senare än normalt (efter att ha lämnat min chef till att torka klart montrarna, suspekt känsla) och slog personligt rekord i tjugor; 115 stycken. Min arbetsplats långa korridorer lämpar sig alldeles utmärkt till att träna 60 meter löp på, och varför ska man koncentrera sig på ett klädesplagg i taget när man faktiskt har två händer och kan klämma fast mobilen mot axeln? Jag skulle nämligen på kalas, trots att jag hade korvflott i varenda por, och min droska var beställd till samma tid som jag lämnade in stålarna till hondendärAnna.
Simultankapacitet is the shit, liksom små knökade necessärer, och plötsligt borstade jag tänderna, blödde näsblod och sminkade mig samtidigt på motorvägen norröver (nej, jag var inte chafför, lugn i bussen). Hursomhelst, god tårta och jag vill inte tänka på att den här 18 år långa perioden av pretantionslöst umgänge med de gamla godingarna kanske är... slut? Nu ska jag gå och sova, för min talförmåga är lite som den är och imorgon vill jag inte i villervallan fråga kunder saker som "En senap ketchup fransk korv dressing du vill ha?". Joe goes Yoda.