Mjööschjölid´n

Man kan väl säga som så att Norrbotten är vackert, och eftersom jag är en dialektsvamp (visserligen en ganska misslyckad dialektsvamp som bara svamlar till uttalet) har jag mitt verbala jams varit vackrare än någonsin. Nu har jag jag inte bara varit med på mitt tredejeochetthalvte P-riks utan också åkt på läger som både deltagare, rover, funk och ledare. Barnen har varit väldigt glada och spralliga, så spralliga att de första morgonen vaknade där runt 6-snåret och skulle bada. Jag tror att jag sov mest i hela patrullen och har kanske ändå sovit mindre än under ett midsommarläger, weeei. Roligt har det varit, jag har varit uppe i höghöjdsbanor, pratat underbart bred norrländska, njutit av pitemålet, har genomgått paltpremiär, levt rövare på äventyrsbadet under ledarfesten och åkt Space Bowl, den galnaste vattenrutshkanan någonsin. Jag har knarkat djungelvrål och solskyddsfaktor, badat, paddlat kanot (och jag höll mig någorlunda odränkt till skillnad från vissa andra. No names) och förstått att polarmackor inte bara är sanslöst goda med ost utan också med hallonkräm. Dock inte i kombination, så galen är jag inte. Fröjd är att komma hem och duscha och räta ut ryggen efter 8 timmar på bussen, och jag känner att det här var helt fantastiskt.
Scoutläger är bajjamajjornas och sisalgarnets förlovade land, doften av rök, trampat gräs, sovsäck och ljudet av skramlande kåsor. Smutsen som nöts in i huden, lägerropen, lägerbålen (underskatta aldrig glädjen i huvudaxlarknäochtå) och känslan av att förgås när det är hundra grader i sovsäcken när man vaknar på morgonen. Sjunga hela dagarna med barnen och sjunga scoutbönen två oktaver lägre efter att ha skrikit stämbanden trötta. Oboy, sotiga kastruller, surra bord och bära slanor som genom släperiet och byggeriet gav mig grymma valkar i händerna som karvades bort med min egenhändigt dekorerade kniv om kvällarna. Jag vill faktiskt påstå att det var den roligaste lägershowen någonsin, och även att det var mitt roligaste scoutläger genom min karriär som kottätare. Och en fantastisk nyhet; min hud som för det mesta är en polykrom blandning av vitt, rosa, lila och mintgrönt har gått och fått sig en liten bränna som är brun och inte kräftröd. Jag har tillochmed fått bruna ben banne mig.