Jag och min krukväxt

Det har länge känts som en lek som alla är med på när man kramat sina käraste vänner och sagt "Ja men då ses vi på juldagen då", och det var ju inte så länge sedan som jag levde i flyttlådor så det känns rätt bekant. Morgonen började med att jag plockade en regäl mängd hallon i regnet, som sedan blev sylt som ska ätas tillsammans med gröten i en fantasiframtid på en fantasiskola som jag bara låtsas att jag ska till. Under dagen blev det birsta med ett kärt återseende av de gamla jobbarkompisarna, alla mina anektoter om hur saker och ting fungerar i disken drev kanske min shoppingkamrat till vansinne men den interna nostalgin bjöd jag på.
Till saken hör att jag blivit med fikus. Jag kunde inte låta bli, och jag antar att den kommer bli ett substitut för jycken när jag känner för att pyssla om någonting. Den är helt underbar, vi har redan blivit vänner över en kopp med vatten och ett äventyr väntar oss. Kanske är det lika bra att jag döper om bloggen till Min fikus och jag.
Jag vet inte om det beror på att jag numera har en egen potatisskalare, brödkorg och alldeles egen häftpistol (och alldeles egen fikus, icke att förglömma) men precis nu mina vänner förstod jag att det här är på riktigt. Shit.