Mitt barr och jag

Om inte mitt jobb makligt lagt sig i vägen för att jag skulle hittat på något ikväll, så hade det varit passande med ett kalas. Det är nämligen några som fyller år. 86 stycken närmare bestämt.
Som min kära mor uttryckte det så känns det som om jag aldrig varit vanlig i håret, men trots allt så har jag varit såhär snygg i precis 365 dagar, och vilken resa det har varit genom vax, virknålar, kristallkroneprismor och fröjden över att aldrig behöva sig nödgad att tvätta håret. En vecka hit eller dit gör detsamma.Hursomhelst, kära hårkorvar. Ni är varma, praktiska, flexibla och gräsligt stiliga. Jag gillar er skarpt. Tack.

Låt oss se tillbaka. Det började såhär. Seriöst, jag får lite skavsår i min egen identitet när jag ser den här.

Sen blev det ordning på saker och ting. Jag blev en dreadsboll.

Jag hade vita gummisnoddar för att få ordning på tofsarna och kände mig allmänt harmonisk.

Dreadsen blev längre, det blev vinter och plymen blev allt ståtligare.

Här är vi idag, ett år senare sent en kväll då jag trots trötthet känner glädjen över att vara troll.

Hurra!