Attans

Ett klockrent koncept för att bli olycklig är att förvänta sig medvind hela tiden, liksom man oftast hamnar i en mörk grop någonstans om man bara cyklar i nedförsbackarna.
Alltså, jag spyr kaskader av hurtiga visdomsord för att försöka dölja min besvikelse över att jag antagligen inte kommer kunna ställa ut på fina Gullgården i år, och måste sålunda sätta mig vid telefonen och jobba rumpan av mig för att försöka hitta nya väggar att hänga mina alster på. Sälja sig själv, bli bedömd och slutligen avvisad som den högskoleexamslösa slyngel jag är. Huvva. Skitjobbigt helt enkelt. Om du hittar en herrelös lokal i mellannorrland kan du väl pipa till?