Heureka. Eller nåt.

Jag har upptäckt någonting. Denna upptäckt har lett till att min duschtvål varit i tjänst i över ett år, och den är inte slut än på ett tag. Det senaste halvåret har jag använt knappt två deciliter tvättmedel (i väntan på den dag jag får tummen ur ändan och skaffar mig en tvättboll eller tvättnötter). Det är något speciellt med alla dessa medel och kemikalier. Nämligen att de knappt behövs. Det är någon annan som talat om för mig att de behövs. Nu har jag insett motsatsen.
Nu kanske ni tänker att jag är en riktig snuskhummer som man för allt i världen inte vill hamna bredvid på bussen, men jag skulle nog vilja dementera det påståendet.
I duschen vill man för det första skölja bort svetten, och kanske inte alltför mycket av det naturliga fett som gör att du inte blir vansinnig av den stickiga klådan under långkalsongerna. Min metod är enkel: skrubba. Min nya bästa kompis är en vanlig gulgrön allrengöringssvamp (gröna skrubbsidan är perfa för hälar och nariga armbågar) med en liten knappt ärtstor klutt tvål. Så himla skönt att skrubba bort lorten, och man känner sig nyduschad i flera dagar. Faktum är att det gått så långt att jag inte alls känner mig ren efter att ha såsat runt en massa kemikalier på det vedertagna sättet, typ i simhallen då jag är lite för blyg för att med publik låta allrengöringssvampen behandla mig som en vitvara. Dessutom är det bessynnerligt att alla positiva verkningar som ett antal produkter i mitt badrumsskåp påstår sig ha gentemot min hy har uppnåtts. Genom att jag slutat använda dem.
Och tvätten då? Ja hur kan man skölja bort vattenlösliga salter och huddamm med bara en matsked (superstarkt) rengöringsmedel och ljummet vatten? För min del fungerar det alldeles utmärkt, men å andra sidan kanske era bromsspår i underbyxorna ter sig annorlunda än mina, kanske bestående av polervax och motorolja.