Efter att ha väntat i 364 mansdagar, äntligen!

För första gången i år vaknade jag av att solen strålade rakt på min morgontrötta nuna. Jag visste genast att idag är en särskild dag. Internationella kvinnodagen. Vilken dag. Jag har varit alldeles upprymd, mitt självförtroende har fullständigt flödat. När jag utan fruktan kastat mig ut i diskussioner utan tydligen inbjudan, skrattat högt och försvarat min plats i matkön så ekade det här i mitt huvud: "Det är faktiskt internationella kvinnodagen idag. Så idag tänker jag baske mig inte förminska mig."
Kvinnodagen är så sjukt viktig och betydelsefull, vad än gnällspikar med komplex vill hävda. Den är så viktig att jag slutar lovsjunga den ungefär här. Fattar ni inte vad jag menar kan ni vidga era referensramar genom att läsa Bitterfittan av Maria Sveland eller Fittstim, lära er grunderna i feministisk teori och förstå att "fria val" är fria på samma sätt som att bära jeans är ett fritt val. När ni ändå har speedat upp era hjärnkontor på högvarv kan jag passa på att påminna om att transsexuell och transvestit är samma sak precis som ett övergångsställe och en zebra är samma sak.