Vinterregn

Jag trivs väldigt bra i Värmland. Men det känns som om det är närmare till Norge än till Sverige. Man är för långt bort. Och någonstans där utanför lever folk sina liv. Ibland lever de inte sina liv. Ibland tar livet slut, ibland alldeles lagom men ibland alldeles för tidigt. Någon som jag egentligen aldrig lärde känna vaknade inte upp till dagen som grydde imorse.
Jag vill vara någon annanstans nu. Jag vill hålla en älskad vän i handen, koka te och gå en promenad i en värld där någon inte längre finns. Under trädtoppar och moln och snö som ser ut precis som vanligt. Fast ingenting är som vanligt. Någon har lämnat oss. Jag har svårt att hantera min egen sorg, kanske därför är jag känsligare för andras. Det är mars och det regnar idag.