Dagens boktips, alternativt alla som inte dansar är våldtäktsmän

Varför är våldtäkt så himlarns intressant? Ur ett rent personligt perspektiv borde det inte vara det, jag går hem ensam om nätterna, håller aldrig nycklarna i handen, genar gärna genom skogen, hör aldrig av mig när jag kommit hem, byter aldrig trottoar när det går en man tjugo meter bakom mig, har ingen fast partner som kan beskydda mig och framför allt är jag väldigt sällan rädd eller orolig. Jag har all statistik på min sida, mina lördagsnätter har väldigt bra chanser att fortsätta bli trevliga upplevelser. Nu tror du kanske att jag råkat skriva lite fel, det där med att det inte är särskilt farligt att härja runt i mörka parker om nätterna. Men det gjorde jag inte. Det är inte särskilt farligt.

Den där våldtäkten, som flickor ständigt får höra om, som de måste vara rädda för, ansvariga för. Den som sker halv 4 i en mörk park där du nervöst klapprar dig hem i dina högklackade skor och kjol, där en gatlykta slocknat och du plötsligt blir påhoppad av en okänd svartmuskig man som drar ner dig under en rodondendron, den bilden av våldtäkt är en lögn. En LITEN del av de anmälda våldtäkterna ser ut så. Om du verkligen vill bli våldtagen ska du befinna sig inomhus med en man du känner, gärna en pojkvän, en kompis, en kompis till ditt ex, din fasters nya trevliga man eller din sambo sedan 12 år tillbaka. Men bilden finns kvar, för det är i det där parköverfallet kvinnan blir fullständigt ansvarig, mannen blir en mystisk anonym naturkraft. Alla kvinnor är våldtäktsbar egendom, och det blir så mycket lättare för oss om vi inte låtsas att våldtäktsmän inte är "våra" trevliga killar.

Våldtäkt visar på ett helt enastående sätt vilka patriarkala strukturer vi går runt och bär på. Skiten kommer upp i ljuset. Alla hatar våldtäktsmän, innan våldtäkten ägt rum det vill säga. Efteråt handlar allt om hennes ansvar. (Jag skriver i termer av heterosexuella våldtäkter, där män våldtar kvinnor. Det är så det oftast ser ut, men inte alltid, jag vet, men det är attityden kring dessa "klassiska" våldtäkter jag valt att skriva om) Var hon full? Hur var hon klädd? Ville hon egentligen, men ångrade sig dagen efter? (En vanlig fråga, glöm inte pojkväns- och kompisvåldtäkt) Sa hon nej? HON HON HON HON HON.

Antingen är män inte ansvariga genom sin förväntade kåthet eller kompletta idioti, de förväntas inte förstå. Män är barn och män är djur. Det är inte feminster som säger det, utan rättsväsendet.

Av någon anledning får unga män inte höra om den stora farligheten i samma utträckning som unga kvinnor, trots att det är skitfarligt för killar att vara utomhus efter bollibompa. De blir misshandlade, rånade, slagna, hotade och mördade, OCH de misshandlar, rånar, slår, hotar och mördar. Och våldtar, naturligtvis. Ingen uppmanar unga män att ta en taxi hem, stanna hemma eller anpassa sin klädsel. Märkligt. Eller..?

Det är inte farligt att vara ute som fittfödd. Det är inte ens särskilt farligt att krypa hem naken, och framför allt är det en rättighet att ta sig hem på det sätt en föredrar (även om nakenheten kanske begränsas av andra saker, skrubbade knän och förargelseväckande beteende till exempel). Det absolut farligaste ställe en kvinna kan befinna sig på är i hemmet tillsammans med en man. Men det pratas det sällan om.