Egentligen älskar jag den här lilla datorn mer än vad jag faktiskt anser vara sunt, så idag när plötsligt K fastnade i tangentbordet blev jag alldeles kall inombords. Hur skulle jag klara mig utan K? Men, plötsligt ska det liksom knak och klick och sedan fungerade den lilla tangenten igen. Phu. Sedan cyklade jag till Friskis, och i backen upp från Götaplatsen sa det plötsligt knak och klick i bakdrevet på cykeln som ännu inte har något namn*. Jag blev kall inombords och tänkte ett fult ord medan jag under en hel sekund beklagade mig över min otur när det kommer till cyklar. Men, så sa det knak och klick igen, varefter allt fungerade som det skulle. Friskispasset var det bästa någonsin. Friskisen i mitten måste ha exakt samma tempo i kroppen som mig och gilla precis samma musik, det var helt fantastiskt! Det var så himlarns fantastiskt att det sa knak och klick i min axel. Nu är jag enarmad tills det ordnar sig igen.
*Egentligen ville jag att min nästa cykel skulle heta Eisner efter Freia Eisner. Men jag råkade ju döpa mitt ex-cykelskrälle till Eisner, så det känns begagnat, tyvärr. Alternativet är ju nu Allison, eller Bechdel, efter Allison Bechdel. Eller Radclyffe, efter Radclyffe Hall. Nåväl, hittills har jag pimpat upp den med en blommig ljusmanschett runt styret och köpt belysning för mer pengar än jag köpt kläder för senaste halvåret, så nog känner den sig älskad alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar