Trashank

Jag var och fikade med en av mina färskaste vänner idag, en av dem jag helt enkelt ryckt tag i och inte släppt greppet om. Ibland är det den klart bästa strategin för att knyta kontakter. Vad ska en med värdighet till när en kan få det en vill ha? Jag försov mig. Klockan ringde 12.00, jag stängde av den i sömnen och fortsatte dregla kudde. Sedan fick jag cykla som en liten lämmel in till stan med mina trötta lårmuskler. Ja, jag hade jätteroligt igår. Och roligt ska jag ha ikväll också, jag vet till och med vad jag ska ha på mig. Det där med högtidskläder är annars lite besvärligt. Jag försöker handla och äga så lite som det bara går, helst ärver jag från mina vänner eller "långvarigt lånar" från mina bröder. Jag har två varianter på hur jag klär mig när jag vill vara lite snygg, vilket känns lite lamt femte gången gänget ska till samma ställe. Men, när jag flåsande möter upp min vän säger hon att min halsduk är fin, vart har jag köpt den? Den har jag fått av en vän, säger jag. Hon undrar om jag verkligen vågar låsa fast hjälmen på cykeln istället för att ta den med, och jag säger att jag ändå fått hjälmen från en vän. Plötsligt inser jag att hela min outfit, halsduk, buff, luvtröja, underställströja, t-shirt (som dagen till ära satt bakåfram), jeans och trosor är oköpt, den är helt fådd.