fredag 28 januari 2011

Proffessionell nakenfis


Det här är Majvor. Vi är liksom lite i samma bransch, Majvor och jag. Mitt nya jobb alltså. Det bästa är att jag inte ens behöver vara snygg, fast det liksom är min kropp som jobbar. Den står alldeles stilla och jag får liksom bara vara med. Som att vara med mamma på jobbet när en var liten, fast nu är jag med min anatomi på jobbet. Snyggheten alltså. Ju mintgrönare skuggor desto bättre (av lite olika anledningar har jag inte solat på sisådär 5 år) och ju fler valkar, veck och vridningar jag kan åstakomma desto bättre. Det gäller att riktigt slappna av i magmusklerna och låta hela tarmsystemet bukta ut och skapa en riktigt schysst form. Och det är inte genant att vara nakenmodell, jag känner mig mer utsatt när jag flossar tänderna. En sak är kanske lite genant, och det är att huden inte är van att vara exponerad utan en massa kläder, och i kombination med den underbara värmefläkten utbryter alltid brutal svettning i alla snygga veck jag åstakommit cirka fem minuter in i passet. Sådär att jag ibland känner en lätt rännil av svett från vänster amhåla när jag står i kontrapost på höger fot. Svettningen brukar avta två minuter senare när huden insett att det inte finns någon anledning till panik. En annan sak är att jag inte heller kan spontanspänna någon muskel, då ändras ju plötsligt hela kompositionen. Det är ett litet problem om en känner sig lite fisig. Vad ska man knipa med? En får helt enkelt försöka hålla tillbaka fisen innifrån och liksom suga in den mot naveln. I tisdags råkade jag prutta en jätteliten prutt. Jag höll masken och låtsades att det var podiet som knakade.

måndag 24 januari 2011

Januarivy.

Jag låtsas att jag är en multibegåvad kulturarbetare på jakt efter det rätta uppdraget. Jag låtsas att jag är en succé waiting to happen. Jag låtsas att jag är en aldrig sinande källa till kreativitet och stora verk. Jag låtsas att slipar på min produktion innan jag slutligen ska göra någon publicist mycket lycklig. Men idag är jag en förkyld stackars åttiotalist i januari.

torsdag 20 januari 2011

Angående födelsedagskostymer

För att det ska bli lite spännande kan jag låta historien ta sin början när jag läste på någon random blogg, eller förresten internets festligaste blogg Smaskigt Fakta som jag länkat till hundra gånger, att brudarna som jobbar på VeckoRevyn vikt ut sig. För att problematisera medias bild av kvinnokroppen. Besynnerligt. Jag menar, hur tänkte de att de skulle lyckas med det när bilderna är asredigerade? (Nej, jag länkar inte till bajs, inräknat VeckoRevyn) Och förresten, om de verkligen skulle vilja göra något åt att typ alla brudar förhåller sig till själva som objekt (till skillnad från män som ofta relaterar till sig själva som subjekt), om de verkligen skulle vilja göra något för att förbättra kvinnors självkänsla, skulle de inte skjuta sig själva i foten då? För vad skulle hända om brudarna fick lite skinn på näsan, då skulle de inte längre ha samma behov av att läsa "10 saker Han säger när Han försöker dölja att Han varit otrogen" eller "Gå ner 20 kg, laserbehandla könshåret och tillfredställ Gubbslemmet i ditt liv" och annan dynga som får mig att vilja kaskadspy. Om kvinnor SLUTADE att vara intressade av sånt bajs och ägnade sig åt att förändra världen istället för att klämma på sitt sidfläsk, då skulle VeckoRevyn gå i konken ögona böj. Nåväl. jag tänkte att jag också kunde dra mitt strå till stacken. Så jag näckade i Mölndal av alla ställen, spritt språngande näck med sidfläsk och vinterhud som skiftar i mintgrönt och lila. Dessutom fick jag betalt. Min arbetslöshet varande en sådära 24 timmar, nu är jag professionell nakenfis. Krokimodell alltså, och det är asroligt.

måndag 17 januari 2011

Crescendo

Jo serru, jag gjorde det. Jag gjorde det faktiskt, och fort gick det! Endast två dygn tog det att fatta det oåterkallerliga beslutet (en typ av beslut jag helst inte fattar överhuvudtaget), och kanske hade jag i hjärtat bestämt mig på en halv kvart. Så ja ba tog mig i kragen, stövlade in till rektorn och sa ett sanningens ord. Några ord jag använde mig av "har funderat på", "sluta", "hoppa av", "javisst det känns jättetråkigt men jag tror ändå att det är rätt beslut", "prestationsångest" och "den stora meningslösheten". Aja, finito helt enkelt. Morsning och goodbye! Milda makaroner, är JAG en sådan som slutar? Som ger upp? Som kastar sig ut i ovisshet utan en plan B? Jomensåatt det är jag! Eller egentligen inte, idag, min första dag som arbetslös dagdrivare (dock har jag jobbat häcken av mig sedan 7 imorse med papper, csn, telefonsamtal, jada jada) ringde jag en kär vän i vild panik och berättade vad jag hade gjort, och det där "morsning och godbye" fattade hon som "jag sticker till Dubai". Men nu när jag är arbetslös (ja just det, ARBETSLÖS, peka och skratta ni bara) har jag plötsligt all tid i världen att lära mig prata långsamt och tydligt i telefon. Om jag får jobb har jag kanske råd att gå till en logoped. Men nu är jag alltså arbetslös, och uppfylld av en förväntan, glädje och spänning som bara en osnuten åttiotalist från övre medelklassen kan uppbringa vid det tillståndet.

fredag 14 januari 2011

Hemma-hos-reportage!

Hej och välkomna till detta magnifika inredningsreportage, direkt från verkligheten! Här ser ni alltså mitt hem, beläget i en studentlägenhet på 58kvm i äkta mysbelysning. Detta kan te sig som ett helt vanligt vardagsrum men skenet bedrar. Bakom bokhyllan finns nämligen... ...mitt krypin! En riktigt fräsch 2a (om man räknar kvadratmeter) med en härligt öppen planlösning med många smarta förvaringsutrymmen.

Så här ligger jag om kvällarna och viftar på tårna i mina yllesockar, och beskådar nöjt den från typ grannarna nyinköpta Billybokhyllan som fungerar både som min garderob och arbetsplats. Multifunktionellt så det skvätter om det! Här ligger mina underbyxor, tröjor och övriga pinaler i ordnade högar. Det kommer bli en sann utmaning att hålla fast vid den strukturen, för jag är fullständigt inkompetent att hålla ordning på mina kläder. Helst sprider jag ut dem i ett jämnt lager över all tillgänglig yta tills kaos infinner sig. Till höger i bild skymtar ett av sovrummet där två av mina sambosar bor.
Kanske blir jag en vän av ordning framöver? För det finns nästan ingen yta att stöka ner på just nu. 58 kvadrat, nämnde jag det? Och antalet tandborstar kan du räkna själv. Men som Ted Gärdestad sjöng så blir det bättre om vi är tillsammans. Tack och hej, leverpastej!

söndag 9 januari 2011

Tåg och trubbel

Vänta lite nu. Är det bara jag som vill vara ifred när jag åker tåg? Jag vill sitta för själv, lyssna på musik, käka mitt godis, tänka djupa tankar och bara ha en angenäm stund. Jag vill inte prata med folk som jag nästan känner eller folk som jag faktiskt inte känner men råkar bo i samma stad som. Pjhu, tur att jag hittat den ultimata strategin för att slippa social kontakt på tåg; sova som en liten gris.
Tillbaka i Göttepåsen. I regnet och slasket, och jag trivs fortfarande väldans bra. Jag har flyttat ut från mitt rum och köpt nytt spårvagnskort. Så jag åker spårvagn med alla andra flator och grubblar över huruvida jag ska ta ett drastiskt beslut. Håhå jaja. Vad får ni väl veta snart om jag kommer till skott och kanske även får ni en fin bild på mitt nya bo. Väldigt spännande cliffhanger om jag får säga det själv.

onsdag 5 januari 2011

Jullovsaktiviteter

Sicken julhelg, ja sicken julhelg. Full rulle minsann! Bortsett från roligt galej med gamla fina vänner har jag varit strängt upptagen med att äta knäck, sova hela dagen, svimma på köksgolvet, skotta snö, baka mozartkulor, vräka i mig mjölkprodukter, kolla in tuffingarna från mellanstadiet på fejjan och så har jag inte lyckats läsa de där pocketböckerna jag lovat göra mig av med så snart jag läst dem. Istället läste jag mina gamla favoritböcker för hundrade gången. Nu är jag klar här. Klar med Medelpad för den här gången. Lämpligt nog far jag söderöver om blott ett dygn, och ska återse den där stan i västsverige och kollektivet och allt och alla som jag gillar där. Gött. Dessutom reser jag inte ensam, jag har nämligen skaffat mig den där datorn som jag sa att jag inte skulle skaffa. Jag trodde inte heller att jag var en sådan där svag bedräglig människa som dreglar av nya teknikprylar. Men tji fick jag.