Brum brum brum...

Jag älskar verkligen intensiva dagar. (Inte hetsiga dagar, utan intensiva, finns en viss skillnad där.) Morgonen började med ett skvaderbesök vilket kändes väldigt suspekt, men där fanns varken berlock eller klassikerdiplom att hämta, inte min fd mentor heller för den delen vilket förklarar avsaknaden av de två första tingen. När jag kommit hem igen och vallat runt min ystra retriever bytte jag mina kängor eftersom jag uppenbarligen ändrade mig igen, och köpte hux flux ett par supersulor och ett värstingtrangia på mellanskillnaden. Hem och vända igen, slänga i sig det sista av studentmaten som inte hamnat i frysen, och sedan full fräs ner på stan igen för nu skulle det bli åka av. Halvvägs ner i trappuppgången inser jag; "Nejmen? Kanske ska man ha leg på uppkörningen? Och mitt pass som gömmer sig hos en vän efter studentfesten, så lustigt." Det visade sig att passet befann sig i en låst lägenhet med beboerskan ute i spenaten, så en kvart innan uppkörningen insåg jag och min kära körskolelärare att nu var paniken nära. Men tack och lov för mobiltelefonen, full fart upp på söder, jag anföll vännens hyresvärd ute i sin trädgård, hittade passet, slängde mig in i bilen, gasar precis lagom mycket och svänger in till vägverket exakt på utsatt tid. Phu.

Sen på kvällen var jag med på mitt första utomhusfriskis. Det var en upplevelse, och det kom två pensionärer som ställde sig i buskarna en bit bort och kollade på oss genom en kikare när vi rultade runt på den geggiga gräsmattan. Smuts och svett är uppfriskande.

Hur det gick med uppkörningen? Tja, det första jag gjorde var att glömma blinken när vi körde ut från vägverkets parkering. Om det gick ändå? Tja, såhär på kvällskvisten tog jag och Bella en liten biltur alldeles på tu man hand till sidsjön där vi satte oss i blåklockorna på en liten äng, mumsade jordgubbar och njöt i sommarkvällen.