måndag 2 juni 2008

Time to say goodbye

Något jag verkligen tror på är rak kommunikation, annars står man där i matsalskön och får senare skämmas för att man är en velande ananas.
Och när inte kommunikationen fungerar så är det kanske dags att ifrågasätta relationen. Suck. Vi har varit genom så mycket du och jag, så många minnen och så mycket vi varit med om.
Du har funnits trogen vid min sida i så många år och löst så många katastrofer, meddelat mig om glädje och sorg och tålmodigt skickat så många sms med knorrande knappar som ingen annan har. Du lät mig klistra dig full med klistermärken och har aldrig trillat av pinn trots så många fall mot hårda ytor då jag inte lyckats fånga dig. Men vi har kommit till en fas då det inte fungerar längre. Ditt batteri orkar inte mer, och ditt T9 börjar bli senilt, och de andra barnen vill inte vara mina vänner för att du ser lite annorlunda ut. En sorglig kväll. Jag har så svårt för avsked.


Kära Nokia 3310. Jag kommer alltid minnas dig. Adjö. Tack för allt du gett mig.



Att ärva elektronik is the shit.

Inga kommentarer: