Där de härliga lagrarna groooo... HURRA!

Så var det gjort, och jag växlar mellan känslan av lättnad och belåtenhet, till vemod och nostalgi, för att tillslut hamna i ett tillstånd av förundran över att den här låtsasteatern som alla spelar med i inte verkar ta slut. För inte har väl jag tagit studenten? Är det sant att jag redan har kommit hit?

Champagnefrukosten blev mer en jordgubbsfrukost i duggregnet, mysigt värre och över förväntan, och det var inte ens jag som orsakade de första fläckarna på de vita brallsen, vilket jag är jag rätt stolt över. Lunchen var trevlig även om ES hamnade i skarven mellan slut buffé och påfylld buffé, och jag höll på att sätta äppelcidern i halsen när jag lite hastigt och lustigt fick ett stipendium för en fabulös studieinsats. (dvs tillräckligt mycket blod, svett och tårar. Eller inte så himla mycket blod, utan mest salthaltiga kroppsvätskor. NaCl.).
Mentorstiden var söt, alla skrev superfina saker i min mössa som de kanske inte menade, men jag fick en blomma från en liten kvinna som jag faktiskt tror menade det hon sa. Och det darrade lite i lilla hjärtat.
När vi sprang ut i hällregnet tänkte jag mer saker som "Det här gör jag bara en gång", "Ser jag lagom glad ut?", "Hörs stämmorna?", "Paraplyerna ser ut som en hord av jätteskalbaggar", och slutligen "Var i hela fridens namn är min familj?". Jag fick blomster kring halsen, även lite nallar och en banan, kramades så det stod härliga till och blåste avskedsbubblor till Klick för att minnas borderlineSpjuffs glada dagar. Det var knappt 10 grader varmt, chaffisen blev väl vetelängdssugen och körde inte alls lika långsamt som i början framåt slutet så färden ner mot stan var det tredje kallaste tillfället i mitt liv. Jag kommer verkligen att minnas min studentdag hoppas jag.

Hemma blev det tårta och en massa trevliga människor stövlade förbi, och jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna så många lyckönskningar och förträffliga presenter. Jag drog tre varv på buffén och hade dansmusklerna fulla med energi när det framåt kvällen drogs ner mot stadshuset. Det var roligt, men jag förfasade mig högljutt över att det närmaste man kom vatten i baren var ramlösa. Kom på såhär lite efteråt att jag mest rumblade runt med naturvetare, men jag antar att jag på sätt och vis hör till deras folk.

Dagen efter körde jag mot förmodan den bästa körlektionen i mitt liv, vallade runt släkt uppe på utställningen och firade scoutvänner. Blev apatrött ungefär samtidigt som jag insåg att jag skulle på studentfest, men brist på lojalitet förflyttar dig ner till mänsklighetens drägg, så efter en kopp te uppe på söder pallrade jag och E oss en aning sent mot centrum. Där var inte mitt folk och min flock, och eleverna på stadens största läroverk har inte ryktet kring sig att kunna uppföra så efter att ha spanat in läget en halvtimme blev det te här hemma. Det blev vansinnigt mycket te, och vansinnigt mycket prat och slutligen en madrass på golvet med mer nattligt prat. Jag tycker så synd om alla som missar kombinationen te, prat och natt. Vi avslutade vår frukost vid 3 på eftermiddagen.

Är det verkligen sommar nu? För det är svinkallt och regnar, och nu ska jag motivera mig till att bege mig ut och kuta i regnet. För man måste flåsa ur skallen ibland från alla bryderier och istället stöta och blöta min tårtstinna kroppshydda.