När lugnet blev en sensation

Det är full rulle på mig dygnets alla vakna timmar förutom dem då jag står över vasken med näsblod. Slemhinnorna i mina bihålar uppskattar inte full rulle, men än så länge har jag inte börjat svimma i kassan så jag håller gott mod. Men plötsligt vaknade jag imorse upp till en ledig dag och för att slippa bli inringd slängde jag mig i arla morgonstund på en buss och drog norröver. Sedan jag blev stadsbo älskar jag verkligen att åka buss så det var väl spenderade pengar. Jag älskar också att resa iväg utan någonsomhelst planering med frukt och vatten i ryggsäcken som proviantal försäkring.
Och det är märkligt hur saker löser sig ibland, hur vaga men ack så piffiga kontakter med ack så piffigt hår kan rädda dagen och hur man plötsligt sitter på tu man hand med den vaga kontaktens förkläde och äter hallonsorbet i sommarsolen (som nästintill var obefintlig, men den var där någonstans bakom molnen.) Jag har idag lärt mig mer om glasblåsning än jag gjort under ett helt liv, fått skvaller om både den norra och Falunska flatgeggan och fått go lust att bruka lite civil olydnad här i min egen hemstad. Den nya och svindyra Pollysorten inhandlades och inmundigades, och jag tror aldrig jag skickat så många sms under en dag någonsin. Kanske är det tröttheten som gör det, men jag förstår inte riktigt hur jag kan vara med om så mycket på så kort tid och inte riktigt minnas det såhär efteråt.

Now over to something completly different; ni minns väl den lilla kratern jag fann i min tå? Den har ännu inte försvunnit även om den liksom har blivit mindre och liksom börjat ersätta det lilla lilla tomrummet med hud igen. Min kära mor kom häromdagen med en teori om att det är någon form av svulst som fått för sig att växa inåt. Men sånt är ingen fara, om det nu händelsevis så skulle vara fallet är det lätt som en plätt att pilla ut den med första bästa skalpell eller kanyl. Yey.
Jag tittar på min arma lilla tå med den arma lilla kratern och tycker det verkar obegripligt. Något som också är obegriplig är att det verkar som om jag inte jobbar imorgon. Ämen?