Blogg blogg, over and out again

I början av juli tänkte jag att jag minsann inte skulle jobba så himla mycket, att min tid på jorden med fötterna i gröngräset är viktigare än pengar. Vilket skämt. Det tog tre dagar innan mina lediga dagar besudlades av arbetspass, och trots att jag kommer bli väldigt nöjd när lönen kommer (+ att jag är så sjukt bortskämd som faktiskt har ett jobb) så längtar jag efter tid. Jag längtar efter kvällar med symaskinen, staffliet, hunden, te, frugan eller kanske bara stirra in i en vit vägg och tänka lyckliga tankar. Jag längtar efter att inte ha ont i halsen efter en miljon kvittrande tacksåmycket och vardetbraså? och enmellanköttbullarmedvitlöksbrödochchokladbit. Stämplar in vid lunch varje dag, och är hemma sent, det är helt makalöst hur få timmar jag har att spendera på roliga saker och mitt sociala liv är en öken. Tack och lov att man har en fader som fick för sig att fylla femtio, gårdagskvällen var en sprudlande mix av mängder av trevliga bekanta, tårta, upptåg och för första gången förstod jag verkligen verkligen charmen med jättestora middagsbjudningar. Bella var föresten helt fantastisk på att mingla.