Söderut min sköna!

Sommarens hårda kneg har till slut börjat, hur nu det uttrycket kan vara logiskt på något plan. Ju längre bort från jobbet jag är desto trevligare känns tanken på att gå dit, men väl där börjar jag tänka tankar som grundar sig på att pengar är synnerligen oviktigt och att jag hellre är fattig än får en odefinierbar sista sommar som tonåring. Fast å andra sidan, för två veckor sedan var jag 200 spänn minus, vilket innebär att jag till slut skrapade min vita mjuka mage mot bankruttens skrovliga botten och det var ingen trevlig upplevelse. Tack vare min förmögna hårt arbetande och slutligen konstköpande kvinna tog jag mig upp till ytan igen.
Upp till ytan kommer man oftast, speciellt om man är nere i sömnens trygga djup och någon slags gatufest befinner sig utanför huset. Extra irriterande är det när delar av gatufesten befinner sig i hallen mitt i natten, men det är en annan historia. Nu flyr jag från eländet, så snart jag borstat tänderna och bytt strumpor är jag redo att springa ner till tåget som ska ta mig till hufvudstaden, där vet de i alla fall hur man uppför sig.