Luktitus

Jag vet inte vad jag gör för fel, men mina jeans luktar alltid konstigt. Hela jeansen, från linning till den lätt söndertrampade byxbensfållen (det besynnerliga fenomenet har alltså inget med några eventuella väderspänningar att göra) luktar alltid lite instängd, fuktig, söt jordkällare blott någon dag efter att ha lämnat tvättmaskinen med dess 40 grader och grummetvättmedel. Alla mina jeans. Alla tre så att säga. Något som gör mig ännu mer förvirrad är upptäckten att nydiskad delicatoboll som ångande plockas fram ur diskmaskinen luktar helt fantastiskt, tänk vad jag lär mig mycket på jobbet.
Nu när vi ändå är inne på lukter tillkännager jag här Bellas nya bajsrekord, 7 korvar i en och samma laddning, en helt fantastisk prestation! (som jag dock inte hoppas blir någon vana eftersom vanliga bajspåsar är synnerligen klent tilltagna för dylika tillfällen.)
Att hålla isär olika sinnesförnimmelser är inte min grej och anser därför att gårdagskvällen luktade synnerligen ljuvligt, efter varsitt varv i stora vida världen sammanstrålade gamla fina gänget och hade knytis. När jag blir gammal och senil kommer jag antagligen ständigt älta om de gamla goda tiderna när unga flickor samlades för kvällsvard, sjöng bordsbön och fnissade natten igenom. Att de unga flickorna mest fnissade åt bajs kommer möjligtvis falla i glömska, men ack vilka vackra minnen som skapas när vi träffas.