Lite gnäll såhär på kvällskvisten

Enligt min kalender (som den här veckan varit nedklottrad på varje rad, på riktigt) borde det inte vara läge för någon hormonrubbning, men jag antar att man kan få vara lite temperamentsfull på eget bevåg också. Visserligen var inledningen på retorikkursen glädje, liksom gårdagens magnifika vårshow (som resulterat i BackstreetBoys-återfall och en förnimmelse av mellanstadie, popcorn och tryckare) men det som går upp går för det mesta ner förr eller senare. Ungefär som bergochdalbana, eller som pannkakor som fastnat i taket.
Jag antar ändå att jag är berättigad att vara lite gnällig, dagens Friskispass var väldigt opeppt och jag kan inte komma ifrån illusionen om att människor jag får dåliga vibbar av tycker att falukorv och snabbmakaroner är tjänlig föda. Nåja, jag råkar inte bara ut för falukorvsmänniskor utan verkar dessutom befinna mig i stormens öga av en epedemi. Dessutom tror jag att min reptilhjärna känner sig lite hotad av att plötsligt inte vara den enda kvinnan huset. Jag har visserligen hört talas om människor som har sina mödrar i samma boning lite nu och då, men någon måtta får det väl vara.

Appropå reptilhjärnor, finns det något vidrigare än fulla människor? De kräks av alkohol, jag kräks av dem. Som dyngbaggar som ätit jäst bajs och sedan lullar omkring på savannen, välter och och blir uppätna av leguaner.