Den efterlängtade resumén

Jag skrev ju aldrig någon årskrönika som alla andra gjorde för att bespara mig att tänka över eländet ytterligare än gång, men misströsta inte, en sportlovsresumé ska man väl kunna klara av. I min värld är sportlovet ett produktivt kreativt lov, då man gör allt sånt som det var för kallt att göra under jullovet. Grejjen är att mina sportlov ändå brukar sluta i promenadhysteri och drömmeri, medan alla andra är ute och gör verklighet av sina äventyr. Tack och lov att jag blivit ivägdragen på galej av annorledes karaktär av människor som förbarmat sig över mig. Den övriga tiden har jag försökt skämma bort mig med att göra det jag verkligen vill göra, vilket för det mesta slutade i ryamattan efter insikten att jag inte ville göra något alls (hade jag under NkB fördjupat mig i destilleringsteknik hade jag vid det här laget kunnat sälja ångest på burk). Hoppet lever dock så länge som Skvadern inte brinner ner, även om den ljusa tanken svärtas en aning av att jag bara har flumkurser kvar och jag känner hur mitt skarpa intellekt rinner iväg i sömnbristens och ickestimulansens leriga kärr.
Ingen klarhet får jag heller i huruvida magnolia är fantastiskt eller icke, inte för att jag på något vis tigger kommentarer, men mitt alterego är som sagt en travhäst (alternativt en ananas) och ni är min havre (alternativt gödsel). Nej, vi lämnar magnolian åt sitt öde medan jag på egen hand funderar över hur pass avklädd man vågar vara i Lilla Galleriet.