Joe goes Bjästa

Semester ska bedrivas på exotiska inspirerande platser med en intressant kultur, och vad är mer exotiskt än Bjästa? Efter en förnöjsam resa med ett stopp för hamburgare i Härnösand, där vi fick vänta flera minuter (!!) på vårt käk men fördrev tiden med att dra en genusanalys över personalstyrkan, så kom vi fram till vårat resmål. Två av oss åkte slalom, men eftersom en Joe på slalomskidor antagligen klassas som förargelseväckande beteende flörtade vi lite med brudarna i skiduthyrningen och åkte pulka i en avstängd backe. Det gick makalöst fort, jag höll på att bryta nacken flera gånger om, men vi kan en gång för alla konstatera att stjärtlapp är och förblir alla tiders åkdon.
Kreativa människor kan man inte umgås för mycket med, och plötsligt var en ny sport född; Backtumling. Vi har redan laddat upp inför ett SM i november, och snart är alla bestämmelser angånde utrystningsreglering och dopingkontroller klara, personligen var jag en naturbegåvning av sällan skådat slag. Kommer backtumling att bli populärt? Utan tvekan världsomfattande, ni ska bara veta hur fort det går att rulla nerför en fjällsida och hur många minuter man ligger som en liten fnissande utslagen hög vid backens slut utan att veta varken vad som är upp eller ner.

AfterSki i Bjästa bönehus var också väldigt trevligt, liksom obegränsad tillgång till polarmackor med ost. Sova kan man göra när man kommer hem, eller i bilen hem så försvinner lite tid efter att ha lyssnat på farbror Frej i några kilometer. Stoppet blev åter i Härnösand, vilken spännande stad, och vi vandrade en aning mosiga och rufsiga in på Dollarstore (okej, det var kanske mest jag som stod för rufsigheten, men då ser jag ut som jag gör också.) Väl inne råkade jag drutta rakt på vad som måste varit majoriteten av stans flatgegga, ack så läbbigt.

Och ikväll hoppas jag och en stor del av Sveriges lite popigare bögar på Rongerdal, men såhär i körkortspanikstider har jag lärt mig att vi är omgivna av idioter varför man alltid ska anpassa hastigheten och lugnt och stilla acceptera att Perelli håvar hem allt med universums tråkigaste låt.