Jag stod på balkongen i eftermiddagssolen i ett tappert försök att försöka få luft ner i lungorna, då jag insåg att jag hade en längtan att gå ner till hamnen. Sagt och gjort, med retriever, slem och en regäl halsduk pallrade jag mig med berått mod mot kusten likt en liten nykläckt sköldpadda i vårvädret. Andra som såhär vid vackert väder verkar vara nykläckta är punkarna som synes sprungna ur en 80-talsfilm lullar omkring på torget.
Det är märkligt, men varje vår påminner mer om våren 2005 än våren innan, så fort solen strålar mig i fejjan och geggamojjan luktar kompost känner jag mig som 15 år igen. Fast lite större, och med en lite annan syn på tillvaron som såhär i vårvindarna blir lite ljusare, jag kan knappt bärga mig tills den här på alla sätt och vis förbaskeliga vintern tar slut. Men å andra sidan behöver jag aldrig mer vara olycklig efter inköpet av en väldigt speciell bok; "Kamikazekaniner - Små gulliga kaniner som helt enkelt inte står ut längre".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Konstigt, jag tycker varje vår liknar våren -84 jag. Kan det vara så att man i lyckorus över våren faller tillbaka till den tid då man upplevde mest och bäst? För din del då Ahoj-proj och senare Skogsröj *blink, blink*
Skicka en kommentar