Precis som Cruella de Vil dreglade över 101 dalmatiner (eller om det var dem som dreglade på henne) sitter jag och dreglar över en tekopp och 101 blogginlägg. Tänk så mycket strunt man öst över en oskyldig internetpublik, man blir nästan lite rörd en dag som denna.
En dag som denna började hursomhelst tidigt. Något måste man ju ta sig för att göra tänkte jag, varefter jag begav mig till badhuset. Min häl är arg och trasig så någon Friskisrelaterad träning var det inte tal om. Trots sportlovslediga ungar, en mystiskt begränsad bassäng och att jag verkligen borde köpa nya badkläder (jag vägrar inse att A-kupa är historia) hade jag en riktigt behaglig stund i plasket. Visserligen känner jag mig lite obekväm ändå, mina lår är trots Cobbelubbens lovord inte ämnade till allmän beskådning, de fungerar bra när jag går men är ändock min ensak. Fast det är väl lika bra att vänja sig om jag som arbetslös till hösten tvingas sälja min kropp och extraknäcka som krokimodell.
Föresten verkar det blivit en trevligt vanlig företeelse att människor utan direkt anledning bjussar mig på kulturkonsumtion. Begreppet kultur innefattar också naturligtvis alltför många kakor i goda vänners sällskap. Hurra, mer sånt tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Cookies for the people! Tell me when babe :*
oooo... man skulle ha varigt där.. och då menar jag inte för att simma ;P
Oh, funderar du seriöst pa det där med krokimodell? ^^
Haha, ja faktiskt! Men då kommer jag nog sälja mina tjänster i avkrokar som typ Härnösand så man inte riskerar att träffa på konststudenterna på stan.. ;) Men det verkar ju rätt kul! Få betalt för att stå stilla..
Skicka en kommentar