Sådan herre sådan hund heter det ju, så Bella genomför också en massa saker som hon egentligen inte vågar hela tiden. Igår åkte vi tillsammans med den ständigt lika populära Nora buss som äkta stadshundar, men trots att vovven fick en helt egen biljett kostade turen en hel falurågrut i mutor. Och jag hoppas hon tycker det var värt det, för taxen var ju himla rolig innan hon blev less på honom och hon fick ju faktiskt frolic av de mystiska människorna. Främmande bagageutrymmen är inte heller så skrämmande om matte hoppar in först och säkrar området.
Idag fortsatte vi på det läskiga temat, och åkte ut på södra med längdskidor. Jag lovar, det krävs all simultankapacitet som kan uppbådas för att hålla koll på skidor, stavar, koppel och retriver samtidigt, men förutom en vurpa när Bella bestämde sig för att nita mitt i ett brant nerförslut gick det alldeles utmärkt. Och jag ser alla dessa barnfamiljer med kaffetermosar och kexchoklad och minns bara de goda stunderna från mina barndomsdagar i skidspåret då det tog en hel dag att åka två kilometer. Jag är väldigt fashinerad av kärnfamiljer, det verkar liksom lite mysigt och exotiskt, kanske för att man inte är direktkvalificerad till det facket då jag i nuläget inte ens får gifta mig. Det finns dem som tror att bara för att man råkar vara en smula homo ska vara tvärtom på alla sätt och vis, lösa upp deras bevarade äktenskap med svans och allt, raka igelkottarna och diktera att snön ska vara varm och falla uppåt. Ironiskt, med tanke på att jag kan nynna på den här sången utan att ens vara ironisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar