In memorian

För inte så många dagar sedan brände vi salvia i konstens tecken nere i bildsalen, och numera stoltserar jag med rödspräckliga händer efter gårdagens brutala måleristund då jag i pur konstnärlig vånda slängde blod aka akrylfärg omkring mig. Vid den tidpunkten var jag rödfläckig upp till armbågarna, i dreadsen och på skorna, och ni kan ju i ren skadeglädje tänka på hur mycket färg jag var tvungen att skrapa bort från golvet. Dock var det så roligt att få ta ut sina inneboende aggressioner genom expressionistiskt målande att jag råkade missa lunchen.

Den här dagen har jag haft magen full av små råttor som Ellen uttryckte det på retorikkursen, dels för att jag höll ett engagerat tal om min morotslåda i vild panik, och för att jag lunchpassade med en miljon läskiga elever (LSare och män verkar inte ha någon känsla för Friskis, pfft) och för studierelaterade besvär som jag var tvungen att reda ut med respektive lärare på tu man hand.

Och som en pärla på ett snöre är dagen speciell i sig, ett monument att knäböja inför och i tystnad lägga några små blå blommor vid dess fot. Låter timmarna flyta, låter hjärtat slå och låter tankarna vandra dit de vill. På femte våningen brinner ljus inatt. Myosotis scorpioides.