Saturdaynight adventures

Förutom att jag är lite bekymrad över att jag liksom inte kan svälja den stundande våren så som jag önskar att jag kunde, är inte jag den enda som går runt med vårhormoner. Hundrackan går runt med mina trosor för att jag inte ska behöva moppa alltför mycket, och jag delar hennes godissug lika mycket som jag inte delar hennes trånande blickar efter stiliga labradorhannar.

Känner mig en aning mör, men det beror nog på att Sesskan efter en extremt kort filmis gjorde slag i saken och drog med mig ut. Ni vet det där "ut" som inte innebär en trevlig stund i vårvädret, utan ett "ut" som egentligen handlar om att gå in i en kvällsöppen lokal för att mingla runt på köttmarknaden. Eftersom mitt liv inte förändrats ett piss sedan jag var 17 känns det som en liten pinne i historien, väldigt tragiskt, but still. Pinnar i historien händer lite nu och då, som att stoppa ner en tändsticka i sanden för att markera att nu tar ett annat kapitel vid. Mitt liv har under en längre tid sett ut som en gärdsgård, men det beror rätt mycket på att vissa saker tar en hel ask med tändstickor för att markera klart. Som att ta körkort till exempel, om min bildliga bryderi vore verklig skulle skogsindustrin gjort stora pengar på mig.
Men hur var gårdagskvällen då? Under Sesskan vakande blå skakade jag min lilla smäckra, genomförde komplicerade manöver för att undvika gubbslem och höll reda på mina kjolbeklädda och därigenom ficklösa vänners garderobskort. Det hela var trevligare än vad jag trodde att det skulle bli, och jag måste ju säga att det var en upplevelse att se så många heterosexuella samlade på ett och samma ställe. Hade aldrig anat att det fanns så många.