Att springa på stan med hund är rätt jobbigt, speciellt när någon alltid måste stå utanför och vänta med hundrackan. Fast stan är rätt intressant för en liten hund, speciellt en lördagsmorgon då gatorna är fulla av spännande fläckar som man helst inte vill innehållsanalysera. Fördelen med hund är att man kan undgå reklamutdelarna och slippa dåligt samvete inför världensbarnskramlarna, plus att spännande främlingar alltid har en anledning att börja prata med en.
Det är någonting som är spännande med nya tesorter, en ny epok av frukostvanor tar sin början. Någonting som också är bra med te att man kan bjuda på det när lägenheten invarderas av tokiga bruttor, som såhär med facit i hand var ena riktiga rackare på att baka scones, kladdkaka och tömma tekulor. Att min sinnesrubbade men ack så älskade hund också fattade tycke för dem ser jag som ett gott tecken, även om Nora fortfarande är den som är riktigt poppis.
Följande scenario utspelades när två figurer lämnar mejeriavdelningen på Willys:
-Men, nu glömde vi ju pappa!
-Äh, lite svinn får man räkna med.
Att medlemmar ur min familj skulle vara inblandade är inget som jag känner att jag kan bekräfta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar